Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

12:18 | December 25, 2016

Timing – fenomenet som ger och tar

Marc

Man pratar ofta om hur tid ger och tar. Men den faktorn som man inte siktar rampljuset på är timing. Nu har jag levt tillräckligt länge för att inse att timing är en faktor som man inte tänker så mycket på, men som ofta är helt avgörande.
Jag tittar tillbaka på mitt unga liv och inser att mina framgångar är uppbyggda av en kombination av social kompetens, erfarenhet, och timing.

 

Jag är inte troende, men jag kan förstå att människor känner och ser olika slags ”tecken” när saker händer och det inte kommer som ett resultat från våra egna handlingar. Ser jag tillbaka till min sista tid i Boston hade timing en stor faktor i vad som hände i mitt liv. Det verkligen gav och tog.

 

Våren 2015. Det sammanfattade en stor del av mitt liv. En stor milsten byttes ut mot en annan: skolan lämnade jag bakom mig, och karriären tog fart. Jag lämnade en kontinent för en annan. Jag klippte av en kärlek för att vara realistisk och fokusera på något solid.

 

yea

 

Jag började 2015 med att skriva en artikel för Elite Daily som jag döpte till, ”Tillgänglig för kärlek.” Det handlade om just titeln, att jag inte kände mig tillgänglig för kärlek. Jag var fokuserad på skolan, jag var väldigt stressad över framtiden och mina examen-tentor var runt hörnet. Tjejer visade intresse, men jag nappade aldrig. Jag kände mig väldigt otillgänglig i helhet. Så träffade jag Johanna.

 

Hon gick på en annan skola i Boston som heter Suffolk University, hade precis kommit ur en låååång relation och var väl lika otillgänglig som jag. Men vi var två magneter. Jag minns hur motig hon var i börjat. Hon kunde aldrig. Hon skulle på något gympass, skulle se på bio med sina vänner, skulle allt förutom att vara med mig. Jaja. Jag hörde av mig någon gång då och då och tillslut lyckades jag bjuda ut henne på ett event där min vän Cameron Galpin skulle sjunga och spela.

 

Jag minns hur jag stod där med mitt glas vin och tittade på henne. Helt plötsligt kändes inget annat viktigt. Johannas personlighet rörde mig på ett helt eget sätt.

 

Efter kvällens slut kom jag hem till min goda vän och rumskamrat Alexander som frågade hur det hade varit. Jag sa bestämt att jag inte hade tid för romans, men att det hade varit väldigt trevligt. Efter varje gång jag träffade Johanna intalade jag mig själv att det inte skulle kunna bli mer än att vi gillade varandra, eftersom vi båda hade andra planer. Så höll  jag på i två månader. Det slutade med att jag sa till Johanna dagen innan hon skulle åka tillbaka till Göteborg för sommaren att jag var jätte kär i henne.

 

Det låter fint. Eller hur? Men i slutet tog timing den kärleken ifrån mig. Vi trodde inte alls på långdistans-dating, men ville inte bara döda det vi kände. Jag dog lite varje dag utan henne, och jag var arg för att timing var så fruktansvärt dålig. Det gick verkligen inte att påverka situationen? Men det var inte OK. Det ligger inte i min natur inte göra något åt saken om jag vill något. Jag kommer ihåg hur jag satt i soffan en dag och fick spel. Jag kikade på mitt bankkonto. Juste, jag är student.  4th of July närmade sig, nationaldagen i USA. Jag ville spendera den med Johanna, men det skulle betyda kex och luft till mat i veckor. Men vadå – klart värt det.

 

Jag flög Johanna till New York och spenderade en magisk vecka med henne. Jag har många fina minnen från den resan. Veckor senare fick jag besked att jag fått jobb i Kina, och allt kändes rörigt – inget kändes stabilt. Jag tänkte flera dagar. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag kunde inte vara där och sms och prata i telefon när min andra halva försökte fundera ut vad jag skulle göra med mitt liv. Vi började prata mindre. Så en dag bestämde jag mig för att jobbet var viktigare. Kärlek är så ostabilt, jag kunde inte göra ett livsbeslut baserat på kärlek.

 

”Jag ska till Kina, Johanna. Jag kommer sakna dig.”

 

Jag var helt paj. Så i September så reste jag iväg och tittade inte tillbaka, dock gjorde hjärtat det.

 

Jag ångrar inte mitt beslut. Beslutet jag tog har tagit mig dit jag är idag, men även fast jag var chef över mina handlingar, var timing där redan från början och båda gav och tog. Timing. Vilket fenomen.


6 kommentarer



6 kommentarer om “Timing – fenomenet som ger och tar”

    Hej Marcus.
    Dina ord berör mig som mamma,min son är 21 år och lider av depression sen 7 år tillbaka , han var en duktig forbollsspelare,en ledare av laget,men så gick något snett,vi har nu kämpat på i alla dessa år,jag vill inget hellre än att han ska få leva ungdomens liv,må så gott jag följer din blogg med glädje,varma hälsningar mamma Lena.

    Reply

    Hej Lena,

    Tack för ditt meddelande. Om det är något jag kan svara på för att hjälpa till är det bara att fråga! Varma hälsningar,
    Marcus

    Reply

    Vilket fint skrivet inlägg, timing är verkligen viktigt och avgörande ibland. Jag tänker ofta att det som är meningen kommer att ske, framförallt när det gäller relationer. Måste berömma dig för bloggen också! Vet vem du är för att jag för länge sedan läste din systers blogg och såg av en slump för någon vecka sedan att du har börjat blogga. Har aldrig fastnat för någon annan “kill-blogg” förut men jag gillar hur du formulerar dig och så har du himla snygg stil också, så tummen upp för det och god fortsättning!

    Reply

Genom att lämna en kommentar är jag införstådd om att eventuella personuppgifter som delas kommer att hanteras i enlighet med denna webbplats Integritetspolicy"

Leave a Reply

Your email address will not be published.

By submitting my comment I acknowledge that I have read the privacy policy and fully understand its content.

This error message is only visible to WordPress admins

Error: No connected account.

Please go to the Instagram Feed settings page to connect an account.

Our profiles
Privacy & cookies Change Consent for Third Party Cookies